Transdev_6F3A9130_Foto Liza Simonsson

Rana Fawzi läste svenska på SFI och pluggade sedan till bussförare på YkesVux. Idag har hon jobbat 13 år som bussförare och är dessutom arbetsledare. Här berättar hon hur det kom sig att hon blev bussförare och vad hon gillar med sitt jobb.

När Rana Fawzi kom till Sverige från Irak studerade hon först svenska på SFI. Sedan träffade hon en arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen och berättade att hon ville bli pilot. Detta var svårt att ordna enligt arbetsförmedlaren. Han föreslog att hon skulle köra vanlig buss i stället för Airbus (som är en flygplanstyp)– alltså att bli bussförare. Rana gick hem och funderade. När hon några dagar senare stötte på en landsman från Iran på bussen som jobbade som bussförare, passade hon på att fråga om bussföraryrket.
– Det klarar du inte, menade han, det är ett för svårt yrke för en kvinna.

 

 

Bestämde sig
Det avgjorde saken för Rana. Nästa dag anmälde hon sig till bussförarutbildningen på YrkesVux. Nu har hon arbetat som bussförare i 13 år och är dessutom arbetsledare. Och hon trivs.
– Det är trevligt att köra buss. Man är inne men ändå ute. Man sitter inne i värmen och har en trevlig arbetsmiljö men man är ändå ute och kör och ser på folk som rör sig på gatorna, säger hon.

Bästa stunden på i bussen?
– Det är när folk har slutat sina jobb, inte är stressade utan ska ut och göra något kul. Då hälsar de glatt och är trevliga och det är lugnt och fint på bussen.
Rana berättar vidare att det är trevligt att hon känner igen flera passagerare och har lärt sig var de brukar gå av.
– Om någon råkar somna går jag bak och väcker dem och säger “du ska gå av här”.

 

Foto: Transdev